Författarintervju med Daniel Ernstsson

Jag har fått glädjen att göra en intervju med den spännande och lovande debutanten Daniel Ernstsson; innan själva frågorna har han något att vill förmedla till Er som läser intervjun:

Först och främst så vill jag buga och tacka för möjligheten att få säga några ord om mitt lilla litterära experiment. Oerhört roligt att få berätta lite om tankarna bakom boken.

Jag ber läsaren hålla i minnet att mina svar på nedanstående frågor söker förklara hur jag själv tänkt och resonerat under arbetet med boken. Hur väl resultatet sedan överensstämmer med min strävan lämnar jag med varm hand till eventuella läsare att avgöra. Smaken är ju som bekant som baken.

Hur kom du på att du skulle skriva en bok?

I början var skrivandet bara ett sätt att ge utlopp för kreativitet. Jag hade inga planer eller ambitioner att faktiskt ge ut något, utan skrev för skrivandets egen skull. För att underhålla mig själv och göra något konstruktivt av den fritid en sjöman, trots långa arbetsdagar, har till sitt förfogande till sjöss.

Dock kunde jag naturligtvis inte låta bli att skicka runt en del texter i bekantskapskretsen och efter väldigt positiva omdömen och en hel del ryggdunk växte textmassan. Med antalet ord växte även tanken på att faktiskt skriva en hel bok så småningom fram och helt plötsligt, utan att närmare reflektera över varför, ändrades min inställning. Jag började skriva med ett syfte.

Idén till ”Ur ett mörker någon gömt”, hur fick du den?

Först skrev jag som sagt vad jag ville skriva för stunden, små korta kapitel utan större sammanhang. Dock fanns alltid en tanke bakom. En sorts vag, röd tråd.

En gång för länge sedan läste jag en kriminalroman (en av de bättre sådana) av Leif GW Persson. ”Den som dödar draken” tror jag att det var. I alla fall, precis i bokens begynnelse stod ett par rader jag verkligen fastnade för. ”Det här är en ond saga för vuxna barn”, stod det. Precis vad jag vill läsa, tyckte jag. Tyvärr visade det sig snart att min åsikt om vad en ond saga för vuxna barn bör vara skilde sig markant från det boken faktiskt handlade om. Inte heller fann jag vad jag sökte på annat håll. Så jag började skriva lite …

Den vaga röda tråden materialiserade sig sedan så sakteligen till något alltmer påtagligt, allteftersom ord lades till ord och kapitel till kapitel. Idén bakom ”Ur ett mörker någon gömt”, i destillerad form, är alltså helt enkelt att försöka fylla en lucka i utbudet som jag som läsare råkat snubbla på. Att skriva något ovanligt, något som sticker ut och inte liknar allt det andra.

Jag är rätt trött på alla dessa deckare, med någon variant av detektivprotagonist, men jag gillar likväl gåtor och pussel. Jag uppskattar skräck, men avskräcks av det något sorgliga faktum att genren tenderar att fokusera på skrik och glömma bort trovärdigheten (oavsett om det så utspelar sig i rymden, eller i ett rent fantastikland, lägger jag stor vikt vid historiens rimlighet och logik). Och så vidare. Så jag skrev med ambitionen att ta en av skräckgenrens mest klassiska orimligheter och placera detta otyg rakt in i en pilsnerosande missbrukares huvudvärkande vardag. Med ambitionen att försöka göra orimligheten rimlig med den mörka humorns hjälp.

Sedan slog jag sönder alltihop och strödde bitarna omkring i ett slags perspektivpussel, utan att använda mig av klassiskt deckarformat. Faktiskt skämtar jag lite subtilt med deckargenren i några av kapitlen om ”detektivkontoristen”.

Huvudpersonens öde är rätt tilltalande, finns det någon speciell tanke bakom hans öde?

Ja, det finns faktiskt en hel hög med tankar bakom det.

Bokens huvudperson vaknar en morgon och finner sig plötsligt rik som ett troll, helt utan

egen arbetsinsats. I det här fallet handlar det om ett stort arv, jag tror dock de allra flesta har fantiserat om plötslig rikedom i någon form så jag hoppas konceptet ska vara lätt att relatera till. Det här är främst en saga om monster, i huvudsakligen bildlig mening, men också om perspektiv. Att ta en arbetslös, dryg och allmänt hopplös missbrukare och sedan ösa en större mängd pengar i famnen på honom, bara sådär, ger fantastiska möjligheter till att leka med perspektiv. Och samtidigt tillfälle att ironisera lite över givmildhet med andras pengar, för det är alltid roligt att peta lite på känsliga platser. Exempelvis genomgår den gode Nils Lehmans syn på hur förmögenheter bör beskattas en dramatisk förändring. Rättvisan är inte sällan påtagligt subjektiv, trots att dess ivrigaste förespråkare ofta hävdar att deras uppfattning om saken är det rakt motsatta.

Kort och gott är i alla fall just arvet både nyckel till själva historien och en viktig bit av huvudpersonens karaktärsuppbyggnad. Och oförklarligt mycket pengar i ett öde dödsbo är i allmänhet rätt spännande. I alla fall för den som ärver. Pengar har ju dessutom ovanan att ställa till det för moralen hos ett icke obetydligt antal individer och är därför bra att ha med för trovärdighetens skull.

Vem av alla personligheter i din bok gillar du mest och vem är du mest nöjd med att ha kommit på?

Den här frågan är på samma gång enkel och mycket svår att svara på. Jag vet givetvis precis vilken karaktär jag gillar mest och dessutom även är mest nöjd med, samtidigt är det svårt att svara utan att avslöja för mycket.

Perspektiv är ju ett av ledorden och följaktligen berättas historien med hjälp av ett antal olika personligheter. Genom vad de upplever serveras läsaren pusselbit efter pusselbit, allteftersom, men det finns de som endast skymtas genom andras ögon och aldrig har egna kapitel. Den som läser boken kommer förstå vad jag menar när jag säger att min absoluta favoritkaraktär helt enkelt är någon annan.

Kan du berätta lite om miljön i boken; tanken bakom valet av miljö?

Jag har medvetet valt att inte skriva ut namnet på några platser i boken, eftersom jag åstundar ett mystiskt, nästan sagoskimrande narrativ. Namn behövs i förvånansvärt liten grad i en historia, har jag märkt, och jag störs ofta av alltför detaljerade beskrivningar av verkliga platser. Det är i min åsikt onödigt. Fantasi är magi, och jag vill med mitt sätt att skriva uppmuntra läsaren att i hög grad måla historiens miljöer själva. Dock tillhandahåller jag givetvis nödvändiga skisser som sedan kan färgläggas efter eget huvud.

Med det sagt har riktiga miljöer naturligtvis stått som förlaga. I det här fallet kan den som är intresserad med fördel tänka sig att min oglamorösa protagonist vanligtvis sitter och super i Göteborg, men drar mot sitt nyförvärvade gods mitt i Smålands mörka skogar. Anledningen är delvis därför att det passar historien utmärkt, för var gömmer någon enklast ett stort, svart mörker om inte mitt ute i en djup skog?

Delvis.

En stor del har också att göra med det faktum att jag bor i Göteborg, men växte upp i Rottne – ett litet samhälle strax norr om Växjö. Mitt i Småland, med andra ord.

Ditt språk trollbinder mig som läsare, har du ”alltid” uttryckt dig så i skriven text eller har du utvecklat det under skrivandets gång?

Den här frågan är för mig den absolut mest intressanta, eftersom det har varit oerhört skilda reaktioner på just språket.

En del älskar det, andra tycker det är lite tungt eller till och med pretentiöst. Därför är det oerhört uppskattat att få möjligheten att förklara min avsikt med språket. För det är, precis som med allt annat, naturligtvis ett resultat av idogt läsande och omskrivande. Övning ger färdighet. Ibland. Jag står på andras axlar och försöker så gott jag kan att hålla balansen medan jag mejslar på min egen stil.

Ytterst handlar det väl egentligen om målgrupp.

Det första och viktigaste jag vill konstatera är att den här boken är skriven för de som uppskattar lite mer utmanande texter. Jag har vävt in så pass mycket detaljer och subtila antydningar att jag då och då får höra att folk fått maximal behållning av boken först efter andra genomläsningen. Det hela är skrivet för att uppmuntra till reflektion, texten är inte avsedd att skummas igenom utan minsta motstånd.

Med det menar jag inte att förhäva min text, bara att olika texter är skrivna för olika syften och för olika smaker. Mångfald är ju bra, säger många. Jag vill, önskar och hoppas att den som tar sig tid att läsa får sig en och annan tankeställare, för det finns många små samband och sarkasmer att finna för den som orkar leta. Det skulle kanske kunna hävdas att min ambition i sig själv är något pretentiös, men jag får i så fall ta det eftersom jag ser hela konceptet som en sorts experiment.

Rent språkligt så har jag, som tidigare nämnts, skrivit med ett sagoskimmer i tankarna. Många historiska skeenden och referenser skrivs därför inte ut, utan döljs bakom fraser som ”i en värld som blev fel och inte längre finns”. Givetvis är allt påhittat, men allt har likväl sina rötter och förlagor i historia och verklighet. Den som är uppmärksam kommer snabbt kunna lista ut alla referenser och därmed kunna placera exempelvis den brinnande staden, under vilken en besudlad, nedkletad källare är scen för en av bokens mer tankeretande delar. Sådant spelar dock ingen egentlig roll för historiens huvudfåra, detaljer av det slaget är blott kuriosa som jag hoppas kan skänka en extra dimension till den som bryr sig.

Eftersom det går att se texten som en hyllning till fantasin har jag försökt att skala bort onödiga beskrivningar och fokuserar bara på detaljer när det av olika skäl är nödvändigt. Annars vill jag, som nämnts ovan, helst sätta penseln i handen på läsaren. Jag strävar även efter att ge läsaren möjligheten att lista ut ett sammanhang innan detta skrivs ut i klartext. Så gott som varje beskriven detalj har därför sin betydelse.

Som en slutlig kommentar på språket vill jag också understryka att det här är min debut. Jag är fortfarande mycket oerfaren som författare och försöker som bäst att hitta min egen särprägel. Jag antar att den som skriver färgas mycket av det som står på den egna läslistan vid skrivtillfället. Bland annat stod Solsjenitsyn, Platon och diverse historiska faktaböcker på min lista då jag filade på den sista versionen av texten och det färgar kanske av sig mer än jag varit medveten om. Därför skulle exempelvis en del meningar säkert mått bra av en extra punkt.

Allt sådant kommer dock ytterligare filas till i nästa upplaga, om ifall jag framöver kommer föräras möjligheten att få trycka en sådan. Tills dess ber jag ödmjukt läsaren att se boken för vad den är, nämligen ett ambitiöst experiment som jag hoppas ger den nyfikna stor behållning. Det är i allt väsentligt en bok som jag är väldigt nöjd med. En bok för folk med lite skinn på näsan.

Skulle du vilja göra en fortsättning på ”Ur ett mörker någon gömt”? Eller har du några andra bokidéer på G?

Ja och ja. Det här experimentet kommer sinom tid leda till en fristående fortsättning, med ett helt annat och ännu mörkare tema. Ett tema som jag tror kommer passa aktuella samhällsfrågor perfekt. Även denna bok kommer vilja vara väldigt annorlunda, men denna gång än mer förankrad i verkligheten. En sorts dystopi, skulle man kunna säga, som tyvärr kanske ligger närmare i framtiden än vad som hade varit önskvärt. Ideologier är synnerligen intressanta, särskilt när de leder till övertygelsen om den egna världsåskådningens förträfflighet. Det sägs att de allra värsta övergrepp ofta började med goda intentioner. Att låta alltför många på en gång vandra längs med självrättfärdighetens rättänkande väg kan vara mycket, mycket farligt.

Om du skulle göra en spinoff på boken, vilken karaktär skulle då få huvudrollen? 

Svår fråga. Jag är givetvis frestad att än en gång repetera svaret på frågan om favoritkaraktär, men eftersom denna karaktärs ursprung kommer knytas till nästa bok är den biten mer eller mindre tagen. Därför skulle jag nog välja Lisa Wiik. Jag gillar Lisa, och det skulle gå utmärkt att göra mycket mer av henne än jag fick plats med i den här boken. Vill gärna hålla mig till ungefär 300 – 400 sidor, det är lagom, men jag skulle egentligen gärna skrivit ett par kapitel till om fröken Wiiks svavelosande kamp mot gubbvälde och nepotism.

Tack Daniel för att jag fått göra den här intervjun med Dig och lycka till med din nästa bok och ditt framtida skrivande!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s