Författarintervju med Sofia Larsson

Hej Sofia och Tack för att jag får göra den här intervjun! 

(1) Hur kom det sig att du började skriva?

Intresset har smugit sig på mig under lång tid. Jag har alltid haft bra fantasi och anser mig duktig på att bygga upp spänning och hitta på intressanta historier. Rent språkmässigt har jag mycket kvar att lära och jag vill hela tiden utvecklas. Att skriva har blivit terapi för mig. Jag har som så många andra återkommande problem med ångest och när jag skriver så bearbetar jag mycket av mina egna känslor. Även om mina historier är påhittade så lånar jag ut mycket av mig själv till karaktärerna. 

(2) Din första bok ”Mönster” (som jag tyckte Väldig Mycket om) hur kom Du på den?

Du var faktiskt en av de första som recenserade boken och jag är för alltid tacksam för att du gav den toppbetyg.  

Historien skrevs från början som ett filmmanus. Jag pluggade just då filmproduktion i Trollhättan och jag och en klasskompis ville skriva ett manus. Vi satt på ett café där det hängde en gardin med ett väldigt speciellt mönster och det var faktiskt det som var startskottet till hur vi började spåna fram storyn. Jag har alltid gillat att gå tillbaka i människors förflutna och ta reda på vad som ligger bakom deras handlingar och hur de har bildat sina ”mönster”.  Här finns flera exempel på hur jag har lånat ut sidor hos mig själv. Som när huvudpersonen Lollo är och handlar eller ska åka buss och inte vet hur hon ska förhålla sig till det, hon vill passa in och göra rätt trots att hon inte har en aning om hur hon ska göra. Precis den osäkerheten har jag själv känt i många sammanhang där man försöker knäcka sociala koder för att kunna smälta in och inte sticka ut för mycket. Med åren har jag ju också insett att det är betydligt coolare att våga sticka ut och att ordet normal inte kan definieras. 

(3) När kom tankarna på att det skulle bli en bok? Och hur lång tid tog den att skriva?

Eftersom jag älskar att utmana mig själv så tänkte jag att det vore intressant att se om jag skulle ha tålamod nog att skriva om manuset till en hel bok. Att det var ett filmmanus från början märks av i strukturen och jag vill att det ska det kännas lite som att man ser en film när man läser. Jag skriver ofta korta, snabba, scener och hoppar medvetet över för mycket miljöbeskrivningar vilket gör läsningen snabbare och lite mer ”filmisk”. Min utgångspunkt är att jag skriver sånt som jag själv hade velat läsa. Mönster tog ungefär nio år att skriva klart men då hade jag också långa perioder under den tiden då jag över huvud taget inte skrev ett enda ord eller ens orkade läsa igenom det jag skrivit. Att jag faktiskt slutförde den känns fortfarande helt otroligt för jag var på väg att ge upp några gånger men jag lyckades motivera mig själv på nytt och slutföra det.

(4) Du gav ut den först som egenutgivare men har nu givit ut den igen men med förlag. Hur känns det att blivit med förlag och hur upplever Du skillnaden?

Jag är jätteglad för det. Jag ville ha ett lite mindre förlag så att jag skulle få behålla så mycket som möjligt av kontrollen själv. Det som är den stora skillnaden är ju allt praktiskt som jag slipper tänka på. Jag kan fokusera på innehållet och utseendet på boken och slippa  kontakten med distributörer och hantera försäljningen. Det känns så skönt att slippa vara ensam i processen, nu har jag någon att bolla mina tankar med.

(5) Till hösten är det dags igen; då kommer din nya bok ut. Vad kommer den heta och kan Du berätta något om den?

Ja, då är det äntligen dags igen. Jag vill berätta massor om den men måste ju försöka att inte avslöja för mycket. Uppföljaren heter ”Min moster älskar mig”, och tog ”bara” tre år att skriva. Den tar vid ungefär 1,5 år efter där ”Mönster” slutade. Vi får veta vad våra karaktärer har haft för sig sedan vi lämnade dem. En av personerna, som har en mindre roll i ”Mönster”, tar nu mer plats och får chansen att göra upp med sitt förflutna och en chans till upprättelse.

Vi kommer även att få stifta bekantskap med helt nya karaktärer. En stor del av handlingen innefattar ett mystisk försvinnande som skedde redan på 90-talet men som nu kommer upp till ytan igen. 

(6) Hur känns det att släppa en andra bok?

Det känns nästan bättre än att släppa sin första. Nu vet jag ju att det är många som ser fram emot och verkligen vill läsa uppföljaren. Samtidigt är det läskigt eftersom jag inte vet om jag kan leva upp till förväntningarna. Mitt självförtroende har över lag blivit bättre vilket gör att  jag känner mig tryggare inför det här boksläppet. 

(7) Finns det tankar om en tredje bok redan nu eller är det dax för en paus?

Här finns ingen tid för paus inte… Jag är redan igång och skriver på den tredje, som också ska bli den sista. Då ska jag knyta ihop säcken och förhoppningsvis ska alla bitar falla på plats. ”Min moster älskar mig”  slutar med en cliffhanger som ger en hint om vad bok nummer tre kommer att handla om. Tanken att det skulle bli en trilogi har växt fram under resan och i takt med att jag utvecklas som författare så tror jag faktiskt att den tredje boken kommer att bli den bästa. 

Tack snälla för att jag fått göra den här intervjun! Lycka till med boksläppet i höst!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s