Intervju med My Tiny Bookshelf

Kopia av Bookjul 2020

Jag har fått äran att intervjua kvinnan bakom bloggen och bokkontot My Tiny Bookshelf och bokevenemanget bokjul2020.

(1) Kort presentation, namn ålder och varför jag älskar böcker och läsning.

Jag heter Louise och är 25 år gammal. Läsning är något som alltid har varit en del av mitt liv, ibland mer och ibland mindre. Min mamma läste alltid för mig som liten och så fort jag var gammal nog att läsa själv så slukade jag alla böcker som kom i min väg. Under hela min barndom så har det alltid legat minst en bok under julgranen och det har funnits minst en bok ibland födelsedagspresenterna. Läsning har funnits där för mig genom livets alla upp och nedgångar. När det har känts tufft och jobbigt så har det alltid känts skönt att kliva in i en bok och försvinna en stund. När det känns som om allting går emot en är det underbart att kunna släppa allt, öppna en bok och besöka Hogwarts eller Narnia för en stund.

 

(2) Hur hittade du till Instagrams bokdel/Bookstagram?

Jag har under större delen av mitt läsande liv varit ganska ensam med läsandet. Jag har inte riktigt haft någon att dela det med. Jag känner inte så många som faktiskt läser och det som gör läser sällan det jag gör och än mindre i den takt som jag läser. Så läsning har alltid varit något som jag haft svårt att dela med någon. Jag hittade Booktube för ett antal år sedan vilket jag verkligen älskade. Äntligen fanns det andra som delade min kärlek till böcker, andra som tipsade om böcker i genrer som jag gillade och andra som pratade om vad de tyckte om böckerna de läste. Av en slump fastnade jag dock på den engelska Booktube, jag hittade inte så många svenska booktubers som jag fastnade för, vilket alltid innebar att det tipsade om böcker som inte fanns på svenska eller ens i Sverige. Efter några år på Booktube kände jag att jag ville göra något eget och startade då bloggen My Tiny Bookshelf. Jag valde också att starta ett socialamedier konto till bloggen och eftersom jag tycker bäst om Instagram var det där jag landade. Så när jag startade mitt konto gav jag mig helt enkelt ut på jakt efter likasinnade konton. Jag startade alltså lustigt nog mitt Instagramkonto innan jag ens kände till bokstagrams värld. Men alla jag mött på bookstagram är så välkomnande och accepterande att jag välkomnades in i bookstagram-världen direkt.

 

(3) Hur kom du på Bokjul2020 och varför?

2020 har varit ett annorlunda år och det är så mycket som har blivit inställt eller ändrat. Så när jag fick besked om att julmarknaden där jag bor också skulle bli inställd blev jag lite ledsen. Jag förstår ju såklart varför man valt att ta det beslutet, men det kändes så tråkigt att bli av med ett så traditionellt event som är så bidragande för julkänslan och gemenskapen. Jag började då egentligen i första hand fundera på om man skulle kunna göra en digital julmarknad. Jag kände helt enkelt att vi behövde någonting annat juligt och mysigt när så många andra traditionella event ställdes in. Det skulle behöva vara något digitalt eftersom vi inte fick träffas fysiskt och mina tankar gick hela tiden till en mässa. En mässa kan vara en blandning av så väldigt mycket olika saker. Stånd med försäljning, scener med paneler och föreläsningar, montrar med aktiviteter osv. Så jag tänkte att vi kunde skapa ett digitalt event, typ som en mässa, och med ämnet böcker och jul. Så jag hörde av mig till några stycken på Bookstagram och frågade om de var sugna på att vara med på den här helgalna idén. Jag hade egentligen igen färdig idé på vad exakt vi skulle göra utan bara en massa lösa idéer om vad vi kunde göra. Tillsammans började vi spåna och gemensamt byggde vi upp det som är Bokjul2020.

 

(4) Hur har Bokjul2020 gått och vad har varit roligast. Skulle du kunna göra något liknande igen?

Jag tycker eventet har gått fantastiskt bra, särskilt som vi svängde ihop eventet under så kort tid. Jag fick beskedet om den inställda julmarknaden de sista dagarna i oktober och de första dagarna i november började jag kontakta folk för att se om det fanns någon som var intresserad av att vara med på min galna idé. Någonstans i mitten av november samlade vi ihop alla som var intresserade och började välja ut aktiviteter. Så hela eventet har egentligen blivit till under typ två veckors tid, vilket är helt fantastiskt.

Det roligaste har varit att jag har fått nya vänner genom eventet. Jag kände inte någon sedan tidigare av de som varit med och skapat eventet. Visst har man bytt ett par ord i kommentarerna på nått inlägg tidigare, men vi har aldrig pratat direkt tidigare. Nu medan vi har skapat eventet har det blivit att vi har pratat väldigt mycket med varandra, och ibland nästan varje dag. Så det har varit otroligt roligt och vi har haft väldigt roligt när vi har spånat ihop.

Jag skulle absolut kunna tänka mig att göra något liknande igen. Jag älskar att planera och organisera aktiviteter och event som det här. Men till nästa gång hoppas jag att jag har lite bättre framförhållning 😉

 

(5) Vad har du för planer för My tiny bookshelf 2021?

Det här året har varit ett väldigt annorlunda år för många och lika så för mig. Mitt intresse för böcker i allmänhet har sviktat och det har varit svårt att hitta något engagemang. 2021 kommer därför handla mycket om att hitta tillbaka till mitt engagemang igen och att hitta en rytm för bloggen och Instagramkontot som fungerar med min vardag.

Jag hoppas även att vår vardag snart kan återgå till det normala så att vi kan återgå till att gå i bokhandlar, träffa vänner och att jag kanske kan komma iväg till Bokmässan som jag tänkt att jag skulle i så många år.

I övrigt hoppas jag att My Tiny Bookshelf ska fortsätta växa och att Bookstagram ska fortsätta att hitta på nya roliga aktiviteter tillsammans så som ”En bokhög mitt i veckan”, julkalendrar och Bokjul2020. Böckernas värld blir så mycket roligare när vi har någon att dela det med.

Annons

Författarintervju med Sofia Larsson

Hej Sofia och Tack för att jag får göra den här intervjun! 

(1) Hur kom det sig att du började skriva?

Intresset har smugit sig på mig under lång tid. Jag har alltid haft bra fantasi och anser mig duktig på att bygga upp spänning och hitta på intressanta historier. Rent språkmässigt har jag mycket kvar att lära och jag vill hela tiden utvecklas. Att skriva har blivit terapi för mig. Jag har som så många andra återkommande problem med ångest och när jag skriver så bearbetar jag mycket av mina egna känslor. Även om mina historier är påhittade så lånar jag ut mycket av mig själv till karaktärerna. 

(2) Din första bok ”Mönster” (som jag tyckte Väldig Mycket om) hur kom Du på den?

Du var faktiskt en av de första som recenserade boken och jag är för alltid tacksam för att du gav den toppbetyg.  

Historien skrevs från början som ett filmmanus. Jag pluggade just då filmproduktion i Trollhättan och jag och en klasskompis ville skriva ett manus. Vi satt på ett café där det hängde en gardin med ett väldigt speciellt mönster och det var faktiskt det som var startskottet till hur vi började spåna fram storyn. Jag har alltid gillat att gå tillbaka i människors förflutna och ta reda på vad som ligger bakom deras handlingar och hur de har bildat sina ”mönster”.  Här finns flera exempel på hur jag har lånat ut sidor hos mig själv. Som när huvudpersonen Lollo är och handlar eller ska åka buss och inte vet hur hon ska förhålla sig till det, hon vill passa in och göra rätt trots att hon inte har en aning om hur hon ska göra. Precis den osäkerheten har jag själv känt i många sammanhang där man försöker knäcka sociala koder för att kunna smälta in och inte sticka ut för mycket. Med åren har jag ju också insett att det är betydligt coolare att våga sticka ut och att ordet normal inte kan definieras. 

(3) När kom tankarna på att det skulle bli en bok? Och hur lång tid tog den att skriva?

Eftersom jag älskar att utmana mig själv så tänkte jag att det vore intressant att se om jag skulle ha tålamod nog att skriva om manuset till en hel bok. Att det var ett filmmanus från början märks av i strukturen och jag vill att det ska det kännas lite som att man ser en film när man läser. Jag skriver ofta korta, snabba, scener och hoppar medvetet över för mycket miljöbeskrivningar vilket gör läsningen snabbare och lite mer ”filmisk”. Min utgångspunkt är att jag skriver sånt som jag själv hade velat läsa. Mönster tog ungefär nio år att skriva klart men då hade jag också långa perioder under den tiden då jag över huvud taget inte skrev ett enda ord eller ens orkade läsa igenom det jag skrivit. Att jag faktiskt slutförde den känns fortfarande helt otroligt för jag var på väg att ge upp några gånger men jag lyckades motivera mig själv på nytt och slutföra det.

(4) Du gav ut den först som egenutgivare men har nu givit ut den igen men med förlag. Hur känns det att blivit med förlag och hur upplever Du skillnaden?

Jag är jätteglad för det. Jag ville ha ett lite mindre förlag så att jag skulle få behålla så mycket som möjligt av kontrollen själv. Det som är den stora skillnaden är ju allt praktiskt som jag slipper tänka på. Jag kan fokusera på innehållet och utseendet på boken och slippa  kontakten med distributörer och hantera försäljningen. Det känns så skönt att slippa vara ensam i processen, nu har jag någon att bolla mina tankar med.

(5) Till hösten är det dags igen; då kommer din nya bok ut. Vad kommer den heta och kan Du berätta något om den?

Ja, då är det äntligen dags igen. Jag vill berätta massor om den men måste ju försöka att inte avslöja för mycket. Uppföljaren heter ”Min moster älskar mig”, och tog ”bara” tre år att skriva. Den tar vid ungefär 1,5 år efter där ”Mönster” slutade. Vi får veta vad våra karaktärer har haft för sig sedan vi lämnade dem. En av personerna, som har en mindre roll i ”Mönster”, tar nu mer plats och får chansen att göra upp med sitt förflutna och en chans till upprättelse.

Vi kommer även att få stifta bekantskap med helt nya karaktärer. En stor del av handlingen innefattar ett mystisk försvinnande som skedde redan på 90-talet men som nu kommer upp till ytan igen. 

(6) Hur känns det att släppa en andra bok?

Det känns nästan bättre än att släppa sin första. Nu vet jag ju att det är många som ser fram emot och verkligen vill läsa uppföljaren. Samtidigt är det läskigt eftersom jag inte vet om jag kan leva upp till förväntningarna. Mitt självförtroende har över lag blivit bättre vilket gör att  jag känner mig tryggare inför det här boksläppet. 

(7) Finns det tankar om en tredje bok redan nu eller är det dax för en paus?

Här finns ingen tid för paus inte… Jag är redan igång och skriver på den tredje, som också ska bli den sista. Då ska jag knyta ihop säcken och förhoppningsvis ska alla bitar falla på plats. ”Min moster älskar mig”  slutar med en cliffhanger som ger en hint om vad bok nummer tre kommer att handla om. Tanken att det skulle bli en trilogi har växt fram under resan och i takt med att jag utvecklas som författare så tror jag faktiskt att den tredje boken kommer att bli den bästa. 

Tack snälla för att jag fått göra den här intervjun! Lycka till med boksläppet i höst!